är helt uttömd på energi, helt fysiskt slut men ligger äntligen i sängen, så sjukt skönt även fast madrassen mördar mig, men det får jag fan ta, inget är ju perfekt.
småbo bjuder som vanligt på svek och brustna hjärtan, och känner mig ruggigt dum eftersom jag somehow känner att jag har ett eller flera kort med i spelet. har sjukt dåligt samvete även fast jag egnetligen inte gjort något, eller så är det bara empati då en vän till mig sitter i samma sits som jag setat i.. oh well.
det är snart lov, bara några veckor kvar. även fast man skriver så grymt mycket negativa saker om detta ställe så har det även sina goda stunder som man inte för något i världen byter bort, focuserar mest på negativt då det oftast är lättast att skriva om osv osv osv, märkte på jullovet att man knappt kunde bärga sig att åka tillbaka upp hit, se den vita underbara utsikten från fönstret, återförenas med alla vänner och bara kunna tänka att man äntligen känner sig en uns vuxen då man inte längre har någon mamma som sköter allt åt en.
fast min mamma bistår med väldigt mycket, mer än jag själv trott, och får även i denna punkt dåligt samvete då det känns som jag får för mycket, att hon spenderar för mycket tid på mig, för mycket energi, tid, pengar och framför allt tanke på hur jag skall klara mig i detta klimat. tack mamma, älskar dig något enormt, även fast du är 45 mil härifrån så känner man alltid att du finns, underbart. älskar dig mammsen<3
och chaplin är borta, tanken börjar slå mig, att det kan ta ett riktigt långt tag innan jag träffar honom igen, det gör ont att en vän blir tvungen att flytta hem så fort. aja, vi håller kontakten.
dagens: 10-7. im standing strong
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar