aja..

tänkte skriva ner någonting, kommer inte på något speciellt att skriva så tar ett litet inlägg för människorna från strängnäs som följer bloggen för att dom åter en gång skall förstå vad som händer på stället och varför folk är som dom är.

några veckor tillbaka

allt var frid och fröjd, alla var glada, johanna, tim, jesper, kanon, poppe, ofelia, crille, jello och även jag var alla glada, lyckliga och jävligt tacksamma över vad småbo har och erbjuda, tiden gick, och såren blev djupa.

allt börjar med awpebullshit som fick många att lägga en hel del tid på att prata om bara det och inget annat vilket gjorde att det blev en het topic över hela internatet, jag som inte orkade bry mig kännde mig utanför och det var första steget till allt som hänt, jello var nästan den ända man kunde prata med utan att behöva komma på någon annan topic än skitsnack, för hon är som jag, emot skiten.

hon var under tiden den ända jag kände att jag litade på. felt good. aja, tiden gick och åter igen blir det snack då awpegossip kommer upp och man åter en gång knappt orkar bry sig, men eftersom det var Ofelia som hade den uppe så tog jag ett ryck för att stötta henne. gick väll bra och jag var lika indragen som alla andra i skitsnacket och blev på en gång tvungen att välja sida. folk började hata mig, folk blev mina vänner, en falsk fasad skapades då jag egentligen inte vill vara på någon sida och istället bara ena alla.

jag var då under tillfället halvt nere, då jag sitter med folket som inte har något annat på skallen än skitsnack, planer om hur man skall trycka ner motståndarna på värsta möjliga sätt. inte okej eftersom det känns som ett krig som kommer sluta med katastrof.

bröt mönstret, började vara mer med jello åter en gång, började umgås med johanna som för tillfället hade en låg period av olika anledningar jello var inte heller helt uppe eftersom mycket även hänt henne. blev psykolog och försökte få dom båda att må bättre, i samma veva började jag prata mycket med ellen igen, hon gav mig kraft och ork att fortsätta utan att springa in i väggen.

efter lovet har jag kommit både min bror nära, och även ellen ännu närmre än tidigare, kändes riktigt bra men just nu för några dagar sedan känner jag att jag åter igen sakta men säkert börjar glida ifrån dom båda igen, det gör mig nere. plus att jag har många andras problem på axlarna, börjar ta på mig mer än jag kan hantera känns det som.

och nu är vi nästan i dagsläget, skitsnacket börjar åter en gång blomstra upp, valrossen går wild på det mesta och är som vanligt desperat efter uppmärksamhet, harpunera äcklet istället så slipper vi allt.

dagsläget är ganska ostabilt. många människor är nere, även jag efter vad som hände förra helgen. såren börjar läka men som vanligt kan man inte hålla fingrarna borta från att pilla upp sårskorpan som skapats och åter en gång rinner känslorna ur en och omfamnar en. ska lägga känslor på hyllan, inte min grej, ska inte leta, låter det komma istället.

och alla missförstånd går mig på nerverna. måste berätta sanningen istället för att hon går och tror.


"False pretense"


dagens: kommer inte på någonting..