jag är trött, kall som ett as, halvt bakis, förkyld och förvirrad. ändå känner jag knappt någonting alls. allt är tomt, vet inte vart jag skall ta vägen. this is the end of a chapter, the beginning of a new one.
är sårad, både på insidan och utsidan, mina tår har svullnat upp och är blåa och tanken på wtf nu det var är slut knullar min skalle over and over.
varför skriver jag detta?
för att det är en bra anledning varför jag kommer vara "purken" några dagar framöver tills jag åter igen rest mig på benen och borstat av skjortan åter en gång.
aja, allt negativt bidrar med någonting positivt, har träffat en ny vän, hon satt i exakt samma sits som jag gjorde under hela kvällen, tankarna, känslorna. allt, hon lyckades på något jävla vänster få både mig och henne att skratta och hon märkte även när tankarna och känslorna tog tag i en gång på gång och hon hjälpte mig ur det. det var fan snällt, sjukt snällt. tack.
"kärlek..? fuck it"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar