satt nyss med Rickard i A-salen.. Ellies minnesstund måste vara det jobbigaste jag gått igenom på länge, alla minnen som kommer tillbaka. man blir så paff när man inser att ditt leende inte längre härjar på jorden. tanken att du är borta gör ont. tanken att vi haft underbara minnen tillsammans får mig att le. en jobbig kombination men försöker hitta en balans mellan dem.
vad jag lärt mig av detta, är att man inte är odödlig, tvärt om, vi är grymt sårbara. man tänker, Äsch, shit happens, men inte oss! att man tagit saker för givet gör också ont. att man slutat prata en tid. något händer och man aldrig har fått chansen att säga att man saknar dig!
"you're not comming back, I got a reason to cry"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar