Livet blir ibland knepigt, man får sina upps and downs(ofelia, höhöö) och för tillfället vette fan asså, känner att jag står på toppen av ett berg, större än alla andra, bättre än bäst och i allmänhet helt awesome. men ändå känner jag på samma gång att jag sitter så långt ner i en mörk grotta att jag inte ens ser ljuset från min egen ficklampa. sjuk känsla.
känner även att man har grymt många vänner runt sig. men känner mig ändå så sjuukt jävla ensam. känslorna är galna, och mitt huvud är vänt upp och ner.
Ellinor Sundell, hoppas du har det bra där uppe i himmlen, du passar in där, du var en ängel här på jorden. R.I.P<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar